Utredningsmöte 8: Tredje mötet med kuratorn

Kuratordelen avslutad! Idag hade jag mitt sista möte med henne. Förra mötet sa hon att vi skulle titta igenom hennes anteckningar och kolla så att inget var fel. Men vi hade tydligen redan gått igenom allt förra gången så vi pratade mer om min framtid (efter fysisk transiton) i stället så vi fick mer att prata om -och mer att anteckna!

Jag berättade för henne att jag kommer känna mig otroligt lycklig och lättad efter att ha gått på hormonbehandling ett längre tag (och ser betydligt manligare ut) och efter att jag opererat bort brösten och istället får ett manligt bröst! När jag får mitt pass i handen där det står att jag är en man så kommer jag hoppa jämfota av glädje! Jag kommer känna mig bekväm i mig själv, i min kropp. Jag kommer se ut dem den jag känner att jag ska vara, jag kommer se mer ut som en biologisk man!

Medans jag berättade om det här för henne så blev jag nästan tårögd, bara ut av tanken på hur mycket lättare livet kommer kännas och hur mycket jag faktiskt ser fram emot det. Jag berättade om hur mycket bättre jag kommer må. Jag kommer kunna ge så mycket mer och ta del av så mycket mer då min kropp inte känns lika mycket som ett stort hinder och som en obekvämhet.

Många dagar med lyckotårar framför spegeln lär det bli i stället för ångestkänslor, äckelkänslor och självhat. Kuratorn log när jag förklarade allt detta för henne medans hon antecknade lite. Jag bad även om att bli kallad till ett separat möte med henne för att kolla igenom sammanställningen av hennes intryck av mig innan utredningsteamet ska bestämma ifall de ska sätta diagnos på mig. Annars får man en kopia hemskickad och måste ringa ifall nåt känns fel. Det mötet kommer ske innan psykologdelen är slut såklart så att det inte fördröjer utredningstiden. 

Jag är inne på sista utredningsdelen, jag är så nära! Åkte hem med sprudlande lycka i bröstet av all framgång!

Fan vad jag är redo!