torsdag 30 januari 2014

Spara könsceller - Behandling och Ta sprutor själv

I veckan träffade jag en barnmorska på reproduktionsmedicin! Vi pratade om behandlingen jag ska genomgå. Jag ska ta tabletter och tre olika sprutor under 10-14 dagar. Hon visade mig ett schema om när jag ska ta vad, hur jag tar dem och hur länge. Jag har fått ett schema med mig hem på allt såklart. Så här går det till:

  • Den första dagen under mensen ska jag man ta en östrogenstoppande tablett som heter Letrozole, den gör så att östrogenbehandlingen inte påverkar resten av kroppen, utan endast äggstockarna. Denna tablett ges till transpatienter och cancerpatienter som har hormonkänsliga tumörer och jag tar den varje dag tills två dagar innan äggplockningen sker. 
  • Den tredje dagen är det dags att börja ta östrogenhormonet Gonal-F via injektioner, den ska stimulera äggstockarna så att fler ägg kan blir mogna. Den fortsätter jag med också med tills innan äggplockningen ska ske. 
  • Den fjärde dagen börjar jag ta Orgalutran via injektioner som ska se till att ägglossningen inte sker för tidigt så att äggen stannar kvar och blir ännu mer mogna. Likt de andra tar jag även denna injektion tills två dagar innan äggplockningen.
  • Den femte eller sjätte dagen ska jag få en vaginal ultraljudsundersökning. Då ska min läkare se hur allting ser ut, hur passmogna mina ägg har hunnit bli och ifall jag behöver höja dosen av östrogenet, hormonstimulationen. Jag har redan genomgått en sån undersökning, läs om min erfarenhet -->här<--
  • Dagen innan äggplockningen, eller specifikt en och en halv dag innan, ska jag ta endast en spruta, nämligen en ägglossningsspruta som heter Ovitrelle. Precis som det låter så gör den sprutan så att jag får ägglossning. Jag tar den alltså 36 timmar innan jag ska plocka ut äggen så att det blir exakt rätt tidpunkt för ingreppet. 


Nästa steg var att lära mig ta sprutor själv! Jag tänker inte gå in så himla ingående på hur sprutorna fungerar exakt, men det verkar väldigt lätt att ta. Jag tar de på kvällen och de är helt färdiga att användas. De som ser ut som pennor ställer jag lätt in på hur mycket jag ska spruta in och varje spruta räcker i flera dagar. Den smala genomsynliga är redan packad med färdig dos och jag tar en ny varje dag. Jag grabbar tag i lite magfett under naveln, mer till höger eller vänster, sticker till och sprutar in sakta och säkert. 
Jag är lite nervös över sprutgrejen men det verkar så himla lätt och enkelt så det är nog ingen fara! Det går snabbt också. 

Det inte säkert att jag kommer börja ta testo under februari. Allt beror på om jag får ut tillräckligt många mogna ägg ut av den här äggplockningen. Det är inte säkert på hur kroppen reagerar på den första behandlingen nämligen. Om det är så att jag bara får ut väldigt få ägg av första behandlingen, typ 1-5 stycken, så kommer jag göra en omgång till i mars. Direkt efter ingreppet/äggplockningen kommer jag få svaret. Jag hoppas inte att det blir så, vill inte skjuta upp det mer. Hoppas på det bästa! Jag hämtade ut Nebido idag också! 

Allt jag köpte idag kostade så mycket att jag fick ett högkostnadskort, så allt receptbelagt jag köper på Apoteket under de kommande 12 månaderna kommer inte kosta någonting!


♥ ♥ Nebido!! ♥ ♥ 


måndag 20 januari 2014

Spara könsceller - Fertilitetsutredningen genomförd

I fredags så var jag tillbaks på reproduktionsmedicin och genomgick en vaginal ultraljudsundersökning. Vi skulle kolla hur mina äggstockar såg ut. Jag tänker inte gå in på överdrivet mycket detaljer för eran och min egen bekvämlighets skull, men jag kommer prata om det biologiska kvinnliga könsorganet och dess olika delar. Det är för man ska kunna få en bra förberedande bild till hur det går till. Läs om ni är lugna med det!

Min läkare använde ett instrument som såg ut som en stav med en ultraljudsscanner på toppen, den kallas t.o.m ultraljudsstav. En assisterande sjuksköterska var även med under undersökningen. Scannern fördes in i slidan, vilket gör att man kan få en detaljerad bild över hur underlivsorganen ser ut. Min läkare vinklade den åt olika håll och tryckte in den olika långt för att kunna se hur äggstockarna såg ut och i vilket stadium äggblåsorna var i, det är dem som har äggen i sig. Allting låg bra till förutom lite lägre sköldkörtelvärden som jag ska ta levaxin mot innan äggplockningen. Undersökningen pågick under 10 minuter ungefär.

Vi bestämde när jag jag ska påbörja behandling inför ingreppet till att kunna frysa ned mina äggceller. Det kommer ske när jag får min nästa mens, så runt den 3:e februari. Jag ska injicera östrogen själv med spruta genom fettet på magen. Östrogenet stimulerar mognaden av äggen, och det gör också att fler ägg blir mogna än vanligt och kan plockas ut. Jag ska även få ta tabletter som gör att östrogenet inte påverkar resten av min kropp, utan endast äggstockarna. Tack och lov! Den tabletten brukar ges till cancerpatienter som har hormonkänsliga tumörer.

Nästa steg blir att jag träffar en barnmorska som ska lära mig hur jag tar sprutorna själv. Det känns lite spännande på något sätt, en utmaning! Då får ni veta mer om hur behandlingen innan äggutplockningen går till och senare hur det kan kännas att genomgå den.

PS: Väntrummet på Produktionsmedicin Huddinge är så himla konstigt och roligt! Känns lite queert t.o.m!



lördag 18 januari 2014

Endokrinologmöte ett - Recept på testosteron!

Igår träffade jag endokrinologen! Precis som kirurgen och logopeden så pratade vi först om vem jag var, vad jag är sysselsatt med, när jag kom på att jag var en kille och ville gå på könskorrigerande hormonbehandling, ifall jag var riktigt säker o.s.v! Sedan berättade han lite om vad testosteronet gör mot kroppen, effekter som är irreversibla och reversibla. T.ex så är röstförändringen, hårväxten och klitoris växt irreversibel. 

Jag förklarade för honom att jag har kollat upp allting online innan och att jag är nära vän med flera transkillar som går igenom hormonbehandling. Med andra ord är jag ganska påläst och med i svängarna. Han förstod men såklart har han som rutin att berätta allt jag behöver veta innan jag påbörjar hormonbehandling. Han sa att mina värden var fina, helt som de ska vara. Efter det tog han mitt blodtryck. Vi konstaterade båda att jag är redo för behandling!

Han skrev ut en kopia av e-receptet på testo åt mig, det var så himla grymt att hålla i pappret och veta att jag kan påbörja testo så fort det går! Tyvärr kan jag inte ta det ännu, utan jag måste vänta ungefär en månad till. Varför? Jo, jag ska ju plocka ut och frysa ned mina äggceller innan jag påbörjar testo. Jag kan ju inte göra det på samma gång. 

Läs mitt inlägg och äggnedfrysning om du missat det och är intresserad -->här<--. Jag har ny info om när det kommer ta plats och hur det kommer gå till, jag träffade nämligen min läkare på reproduktionsmedicin samma dag som endokrinologen, men jag skriver om det imorgon eller så!

Här är en bild på receptet för testo!!!




fredag 17 januari 2014

Logopedmöte ett

Den här veckan så hade jag mitt först besök hos logopeden! Vi inledde med att prata om vad jag är sysselsatt med, vart jag bor, hur länge jag levt som kille och om hur länge jag vart på utredning och hur det har känts. Sen om vad jag hoppas på ska hände med rösten på testo och hur jag upplever min röst idag. Hon frågade ifall jag ändrat på hur jag pratar för att låta manligare, ifall min röst känns ansträngd eller liknande.

Efter samtalet fick jag gå in i en studio där min röst skulle spelas in! Det var flera olika saker jag skulle läsa och flera olika röstövningar jag fick göra. Så här såg studion ut!



  • Läs upp en text med normalt röstläge
  • Titta på en bildserie och berätta vad som händer på bilderna
  • Läsa upp "Jag säger sil igen, jag säger sill igen, jag säger mat igen, jag säger matt igen, jag säger bot igen, jag säger bott igen" tre gånger på raken med normalt röstläge
  • Läsa upp första texten så högt jag kunde (utan att skrika) med hörlurar på med högt brus-ljud i

Efter det skulle vi "kartlägga" min röst. det gjorde vi med ett datorprogram som mätte på en axel hur stark/svag rösten är och hur mörk/ljus den är. Liknande till såhär såg det ut på skärmen när jag pratade:


Jag skulle ta höga och låga toner, så ljust jag kunde och så mörkt jag kunde. Jag skulle också t.ex säga "a" eller "o" tyst eller högljutt. Jag fick göra många olika slags röstövningar med olika toner och olika starkt i skiftningar hit och dit. Min röst registrerades på skärmen enligt skalan likt det du ser på bilden ovan, fast i svartvitt. Det man försöker göra är att kartlägga hela röstens omfång. Sen sätter dem bl.a ett genomsnittligt värde på rösten mellan 0-200. En biologisk kvinnoröst brukar ligga runt 200 och en biologisk manlig röst runt 100. Jag låg på 198, så jag har en typisk kvinnoröst. Hurra, inte! Men det visste jag redan.

Vi gick in på hennes kontor igen efter inspelningarna och pratade lite om hur jag upplevde det hela. Jag fick lyssna på det vi spelat in om jag ville, och det ville jag. Det var okej, jag är van att höra min röst på inspelning. Man får även ta med ett USB sen och överföra ljudfilerna om man vill. 

Hon berättade att vi skulle följa upp min röst med tre månaders mellanrum under testo-behandlingen för att följa hur den förändras. Om man får problem med rösten under utvecklingens gång så kan man söka hjälp hos henne så att man inte överanstränger den eller liknande. Och om man inte är nöjd med hur rösten blir i slutändan så kan hon t.ex hjälpa en att lära sig prata mörkare eller liknande. So that's cool! Jag bokar in ett möte när jag börjar på testo!

Plastikkirurgen Kalle Lundgren - Samtalsmöte och undersökning

I veckan hade jag ett möte med kirurgen Kalle Lundgren. Mötet började med lite småprat. Vi snackade om hur jag kände inför min fysiska transition så att jag kommer kunna se mer ut som en biologisk man, om när jag förstod att det var det jag behövde och om när jag insåg att jag var en kille. Sen började vi diskutera olika kirurgityper.

Jag kan tyvärr inte komma ihåg namnen på alla typerna eller hur de gick till, jag borde fotat  det han ritade men glömde! Var nämligen distraherad av att Herr Kirurg var oväntat snygg, jag skämtar inte ens. Glömde bort alla frågor jag hade förberett inför samtalet tills precis innan jag skulle gå för att jag blev så himla generad. Jag är sån! Han var jättetrevlig och kortfattad men klar i det han sa. Jag skulle känna mig väldigt säker om jag skulle opereras av honom.

Han undersökte min bröstkorg genom att klämma på båda brösten samtidigt. Och det gick på knappt 5 sekunder och så fick jag klä på mig igen. Han berättade att jag behövde bilateral mastektomi ("double incision" på engelska), vilket innebär att man skär bort en stor del av bröstens hud och skär bort bröstvårtorna separat eftersom de annars försvinner med huden man skär bort. Man omkonstruerar bröstvårtorna och sätter dit dem på ett nytt ställe efter att man har sytt ihop bröstkorgen igen. Hoppas att jag förklarade bra nog. En illustrerande bild hur det går till och ett resultat av kirurgen Dr. Garramone i Florida:



Jag kommer inte opereras av en svensk kirurg. Det enda som spelar roll för mig är att mina personliga behov uppfylls så att jag kan vara lycklig och nöjd med min bröstkorg, och jag är villig att resa över hela jordklotet för att träffa den kirurgen som kan göra det möjligt för mig. Jag har länsat internet på FtM mastektomi-kirurger runt hela världen och efter detta så verkar det som att Dr. Garramone är den bästa möjliga som kan ge det slags resultatet som jag själv känner att jag behöver. Jag har följt ett 40-tal personer som opererats av honom och har dokumenterat det.

Jag har hört att Kalle Lundgren är jätteduktig. Jag har sett några fina resultat online, men knappt någon med den kirurgtypen jag ska få - och de killarna jag sett som fått min operation har haft en helt annan kroppstyp än jag, så jag kan inte ens jämföra. Det är ett stort ingrepp som kommer vara kvar resten av livet och jag kan inte chansa. Jag ska be Lundgren om bilder på hans patienter som fått den operationen jag ska få, men då måste han kontakta de patienterna och få deras godkännande att han ska visa dem till mig. Jag måste kolla för att vara på den säkra sidan, men jag tror nog att det blir Dr. Garramone i slutändan ändå.

tisdag 14 januari 2014

"Men du har ju tur, du ska vara glad för att..."

En kommentar för några dagar sen blev den sista droppen som fick bägaren att rinna över. Nu är jag trött på att höra på varför jag har tur med hur jag ser ut eller om hur det skulle kunnat vara värre. Väldigt trött. Även om det sägs till mig med god avsikt så är det fortfarande inte upplyftande, inspirerande eller upplysande. Tvärt om!

Du kanske känner igen dig? Om du är transsexuell som jag och är i desperat behov utav diverse kroppskorrigeringar för att kunna stå ut med dig själv så har du säkert fått "uppmuntringar" med vilka maskulina/feminina drag du faktiskt har som kanske andra transkillar/transtjejer inte har, och därför ska du vara glad och förstå att du har tur. Du är kanske t.o.m. den som har sagt det till någon annan. När jag får höra att jag har tur med olika kroppsdrag som andra anser vara maskulina så blir jag ledsen, frustrerad och arg.

-Men tänk, du är lång och du har så manliga ansiktsdrag! Det måste du vara glad för, det har du faktiskt tur med. Det skulle vara mycket värre om du...


Anta inte att bara för att jag har vissa drag som anses vara "manliga" så täcker den lättnaden allt annat lidande som jag upplever p.g.a min kropp. Det blåser inte bort självhatet, ångesten och sorgen jag upplever av min kropp. Jag har en kvinnokropp. Punkt. Och jag är en man fast i den. Punkt.
En längd på 180 cm och käkben räddar inte den situationen. Mer än något annat önskar jag att jag hade fått födas i en kropp som reflekterar och representerar mitt sanna jag. Jag har ett skal som inte är jag. Jag har aldrig kunnat se mig själv i spegelbilden.


Dra inte upp exempel på olika kroppstyper som jag inte har som du tycker är mindre manliga, det finns verkliga transpersoner som har de kropparna och upplever extrem ångest och djup sorg över det. Vi är män och kvinnor födda i motsatta kroppar från våran könsidentitet. Vi kan aldrig få de rätta biologiska kropparna utan vi kan bara korrigera det vi har och hoppas på att det blir bra nog så att vi ska kunna bli lyckliga. Det är INTE lätt.

Jag har inte tur med att vara född så här. Visst kommer jag få mörkare röst och manligt utseende i framtiden på hormonbehandling. Jag kommer bli sedd som en man av omgivningen. Det gör mig lycklig att åtminstone kunna passera som den mannen jag är.

Men min bröstkorg kommer alltid vara smalare än mina höftben, och mina ben och min rumpa kommer vara kraftigare än min överkropp. Mina smala axlar kommer inte bli överdrivet mycket bredare och mina händer och fötter kommer fortsätta vara små. Det är p.g.a att jag är en biologisk kvinna. Det kommer ge mig sorg resten av livet. Jag behöver inte känna att jag har tur.

söndag 5 januari 2014

Spara könsceller - Info och uppdatering!

Här kommer en uppdatering om hur det går på äggnedfrysnings-fronten! Och det går faktiskt väldigt bra än så länge! I tidigare inlägg har jag nämnt att jag planerar på att spara mina äggceller innan testosteronbehandlingen! Det har vart mycket "hit och dit" tills jag lyckats hitta svar på hur jag ska få den här slags behandlingen i den situationen jag är i - transsexuell kille som vill spara och frysa ned äggceller innan testo-behandling som ökar chansen till biologiska barn i framtiden. Dessutom har det vart luddigt om hur det går till i samband med könsidentitetsutredningen.

Det är endast nyligen som man kunnat koppla den här vården som del av könsidentitetsutredningen, eftersom att man tidigare behövde steriliseras inför ändrad juridisk könstillhörighet och behövde förstöra sina banker på sparade könsceller.


I nuläget så är det endokrinologen, som man träffar ca 1 månad efter diagnos, som skickar in remissen till reproduktionsmedicin (avdelningen där nedfrysningen av könsceller sker). Efter det är det ungefär 1-3 månaders väntetid innan man får ett första konsultationsmöte.
Om man utreds på Huddinge sjukhus så vänder man sig även till repoduktionsmedicin där. Länk till hemsidan: http://www.karolinska.se/fertilitetsenheten

Man kan inte heller göra den här behandlingen under testosteronbehandlingen. Man måste antingen skjuta upp den eller avbryta den. Om man redan påbörjat testosteronbehandlingen så måste man vänta 3-6 månader innan man kan påbörja behandlingen för att plocka ut och frysa ned sina äggceller för framtida bruk. En positiv sak är att man kan påbörja testosteronbehandlingen (igen) direkt dagen efter att man plockat ut äggcellerna.


Vilken läkare som helst kan egentligen skicka ut remissen. Jag ville inte vänta på att få träffa endokrinologen för att få hjälp, för det skulle innebära en fördröjning av min testosteronbehandling. Jag bokade en tid med min husläkare för att se om han kunde skicka en remiss till reproduktionsmedicin åt mig. Och visst kunde han det, och vips så blev den ivägskickad. Det tog bara en vecka innan jag fick en kallelse till ett första konsultationsmöte på reproduktionsmedicin.

Jag fick en samtalstid bokad på 45 minuter och under mötet fick jag förklara varför jag önskar att spara könsceller och att jag gick på en könsidentitetsutredning för transsexualism. På huddinge har de precis börjat ta emot patienter som mig och hade koll på vad jag gick igenom, men de har lite svårt med hur de ska bemöta transpersoner, dock är de öppna till att lära sig!

De berättade om hur hela processen går till, olika prover man måste ta och undersökningar man måste gå igenom, hur behandling med hormoner går till och själva ingreppet och nedfrysningen. Här är en sida som förklarar processen:


Länk till en persons blogginlägg om upplevelsen då hen följde med på sin trans-väns möte på reproduktionsmedicin i Huddinge:http://transformering.se/transbloggen/fertilitetskliniken-tar-emot

På mitt konsultationsmöte berättade jag att jag inte hade fått diagnos än men att den skulle sättas snart (vilken den gjort nu!), men de tyckte det var helt okej. Sök in så tidigt så möjligt du kan om du vet att du vill göra detta. Det var bra att jag tog kontakt på förhand och inte väntade in det! Då skulle jag inte ens kommit dit än. Men man får nog inte göra ingreppet förrns efter diagnos. Man behöver inte heller betala för något, eftersom det är medicinska skäl till att man fryser ned sina könsceller, inte sociala.

Edit: Jag frågade min barnmorska om man kunde göra ingreppet innan diagnos, och det skulle nog gå bra sa hon.

Nu har jag tagit blodprover för att testa olika värden och nästa steg blir en vaginal ultraljudsundersökning för att undersöka mina äggstockar. Allt det ingår i den obligatoriska fertilitetsundersökningen (även kallad basutrednig) innan man plockar och fryser ned sina äggceller. Googla vidare på för att få reda på så mycket som möjligt! Och kommentera/maila mig om du undrar något mer! Mer uppdateringar kommer snart! Ta hand om er!

onsdag 1 januari 2014

Gott nytt år - 2013 recap!

Gott nytt år allesammans! Nu är det nya året här, år 2014! Jag har många saker att se fram emot inom min transition detta år. Många saker kommer hända och det kommer bli otroligt livsförändrande för mig! Men på samma gång så blickar jag tillbaka och ser vilka stora steg jag redan tagit i år!

År 2013 har jag:

  • Blivit frisk från ätstörningar 
  • Kunnat säga att jag älskar mig själv
  • Accepterat att jag är transsexuell
  • Accepterat att jag kommer bli lyckligast av att gå igenom en fysisk transition
  • Börjat könsidentitetsutredning
  • Bloggat om mitt liv och dokumenterat min utredning
  • Firat min första trans-födelsedag (ettårsmarkering som utkommen kille)
  • Fått ID och pass med rätt namn
  • Klarat mig igenom extrema berg-och-dalbanor av nedstämdhet p.g.a kroppsdysfori
  • Fått kontakt med reproduktionmedicin för att frysa ned äggceller
  • Fått godkännande för behandling av utredningsteamet/diagnos som transsexuell
  • Fått kallelse till endokrinologen

Det var inte så himla lite, ellerhur? Trots att varken hormonbehandling eller operationer står med på listan så har det här året betytt så otroligt mycket och jag känner att jag kommit så himla långt i rätt riktning till allt jag vill uppnå! Stora steg som små, alla är lika viktiga. Det har vart så himla kämpigt att komma hit. Men det har absolut vart värt det, för snart kommer belöningarna! 

Det här året kommer bjuda på mycket och jag blir alldeles tårögd då jag tänker på vad som ska hända. Jag kommer hinna frysa ned mina äggceller innan min hormonbehandling så att mina alternativ till att kunna få barn i framtiden ökar. Jag kommer påbörja hormonbehandling som kommer förändra min kropp på sätt som jag drömt om så länge - jag kommer kunna se ut mer som den jag är.

Jag kommer operera bort brösten/få en mastektomi. Äntligen kommer jag slippa ångesten av dem och så slipper jag skada min rygg med att binda bröstkorgen. Jag kommer ha ett sant ansikte, en sann kropp, en sann röst.  

För första gången ska människor runt omkring mig få se vem jag verkligen är som jag aldrig kunnat visa innan. Fängelsecellen, den kvinnliga kroppen som jag just nu är inlåst i, kommer låsas upp -och ut ur den kommer en stilig ung man stiga ut. En lyckligare ung man med bättre självförtroende och med mer kärlek och glädje till livet.

Minst sagt så är det mycket jag kommer få gå igenom och erfara. Och allt detta tar jag emot med en öppen famn. Jag känner mig så himla lycklig, och på samma gång är jag väldigt otålig och nervös! Allt kommer bli en lång process. Det kommer delvis vara smärtsamt och turbulent kan jag tänka mig men på samma gång lyckogivande, upplyftande och läkande. Det är läskigt men på samma gång spännande. Hur som helst är jag redo nu! Så 2014, bring it!