Jag försökte sluta "panika" över mitt tillstånd, jag lugnade ner mig och insåg att det kommer fortsätta vara så här ett längre tag till. På senaste tiden har det känts som att jag bara existerar snarare än att jag faktiskt lever. Det är som att jag bara väntar in framtiden och låter allting stå stilla tills dess. Och det är inte okej.
Jag vill egentligen inte sluta uppskatta livet runt om mig bara för att jag saknar ett sant yttre som känns som jag, och som speglar min sanna könstillhörighet. Det kan vara svårt men jag vill åtminstone försöka må bra, inte bara "okej" eller "sådär". Alla har sina egna knep och tekniker för att komma ur sin ångest. Och om du inte vet vad dina knep är ännu så skulle jag starkt vilja råda dig till att faktiskt tänka på det som gör dig glad och driven, och som tillfälligt kan "bota" dig ur dåliga tankebanor som leder till sorg och ångest.
Om ditt svar är "ingenting" så vill jag be dig att försöka igen tills du finner ett bättre svar. För något finns det alltid.
Jag använder knep som att alltid gå upp ur sängen innan 12:00. Gå ut ur ytterdörren och gå på en 10 min promenad, byta miljö och stimulera hjärnan. Laga och äta frukost, lunch och middag. Socialisera mig på något sätt. Jag ser alltså till att ha någon slags rutin eller åtgärd som får mig att känna mig levande och rörlig, bara så att jag inte fastnar och gräver ner mig i något slags mentalt svart hål där inget känns bra.
Vad gör du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar