Utredningsmöte 2: Andra mötet med läkaren

Nu har jag äntligen fått mitt andra möte inom utredningen. Jag har känt mig stressad efter att det ställdes in innan, men jag tror inte att det spelar så stor roll tidsmässigt för min utredning i slutändan ändå. Åter igen så ställde jag till det och kom nästan sent. Jag har verkligen svårt att hitta där!! Men det går nog bättre nästa gång. Nu till saken!

På andra mötet så plockade vi upp det vi talade om sist angående journaler från min psykiater på UMO vid Odenplan. Hon läste igenom dem och vi pratade lite om innehållet, hur min fysiska och psykiska hälsa var förut och hur den är nu. Jag hade tidigare fått ett uppskattningshäfte om hur jag funkar i vardagen att fylla i tills idag, så vi gick även igenom det, och tydligen så stack det ut att jag möjligen har koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet.
Just det här mötet blev väldigt intensivt och personligt så jag kan bara berätta omfattande om vad som hände.

Vi pratade om mina tidigare kontakter med läkare, psykologer och kuratorer och varför jag har gått dit. Min historia ser ut så här att jag har haft konstant kontakt med kuratorer, psykologer och psykiatrer sedan jag var 13-14 år. Det beror på olika saker. Jag har bland annat sökt hjälp för stressproblem, oförklarlig panik/rädsla, nedstämdhet och ätstörningar. Så ni kan förstå att det blev väldigt mycket att prata om. Jag fick även skriva under på fler papper till tidigare mottagningar så att min läkare kunde ha tillgång till mina journaler från dem.

Egentligen hade hon räknat med att jag inte skulle behöva ett till möte med henne. Hon skulle skicka mig vidare till nästa del i utredningen till någon annan inom ett annat område, men eftersom vi mest pratade om saker utanför min könsidentitet så behövde vi boka in ett till möte ändå. Vissa problem som jag haft tidigare har jag på senare tid insett att de har varit kopplade till min könsidentitet, men vi hann inte gå in på just den delen så mycket.

Jag blev besviken för att jag inte fick komma vidare till nästa del direkt och nästa person, men såklart så behöver vi mer tid till att prata om min identitet så att hon kan få en klar bild om hur det ligger till. Det var väldigt viktigt att ta upp den här delen av mitt liv också såklart. Hon berömde mig också för att jag vågade vara så öppen och berätta. Tycker verkligen om henne! Nästa möte blir den 30:e Maj.

Hon frågade mig även om jag ville delta i en studie där man röntgar hjärnan för att försöka hitta biologiska orsaker till transsexualism. Jag vet inte så mycket om själva studien ännu, men jag har sagt att jag är intresserad och så får jag mer info på efterhand då studien blir mer aktuell.

(Förutom mötet så började en ung kvinna prata med mig på pendeln! Hon ville bjuda på en cigg men jag har ju slutat röka sedan 8 månader, men jag fattade att det var en ice-breaker för att kunna snacka med mig! Hade dessutom spanat in henne innan. ;) Vi småpratade om jobb och studier och sen om vart vi var på väg. Hon sa att jag såg speciell ut och därför ville hon prata med mig.
Jag nämnde att jag skulle till Huddinge Sjukhus, men jag sa inte varför och hon ville inte fråga. 

När vi satt på pendeln insåg jag att vi skulle spendera de kommande 20 minuterna tillsammans så jag tryckte ur mig anledningen till varför jag skulle till Huddinge, att jag gick en utredning för transsexualism för att jag bland annat ville få en hormonbehandling.

Hon förstod till min förvåning vad jag pratade om. Hon berättade sedan att hennes vän är ihop med en transkille, som jag till och med vet vem det är. Hon hade också kommit överens med henom att transkillar var de bästa männen. Samtalet blev plötsligt mer intressant! Vi pratade om "flat-världen" och "trans-världen" och det var väldigt trevlig. Hon hade schysst koll alltså och det gladde mig, blev på gott humör kan man säga. Lite blickar fick vi från andra resenärer haha. Hoppas att vi stöter på varandra igen!)

Det var allt om min dag hörrni, jag hoppas ni har en fin en!