Dem väckte mig med en tårta med ett ljus i, blommor, ett jättevackert födelsedagskort och champagne. Hallen till köket var pyntat med girlanger, banderoller och ballonger. I köket fick jag även en supergod frukost, och idag när jag kom hem efter skolan så fick jag även några fina presenter! Jag blev så överraskad och rörd. Glädjetårar i massor!
För exakt ett år sen stod jag inför min klass med ett hårt bultande hjärta i bröstet. Jag berättade för dem att jag var en kille, att jag ville bli kallad "han" och att jag hette Robin. Det här blev ett av de största och första stegen för mig att ta för att komma ut utanför min familj. Jag var så himla nervös och rädd för vad som skulle kunna hända, för vad alla skulle tänka om mig och för hur de skulle reagera.
Skulle någon bli stött eller besviken, skulle jag bli bemött med respektlöshet? Nej. Allt jag tog emot var kärlek, kramar, peppningar och stöd. Jag blev så himla rörd, glad och lättad och det var svårt att hålla tårarna som tryckte bakom ögonen inne.
Jag har fått samma respons av hela familjen och hela min släkt. Jag känner mig så trygg och så tacksam. Trots att jag har fått sämre respons från annat håll, och även ifall någon skulle vara grym mot mig p.g.a min könsidentitet eller min historia så vet jag att jag har alla mina vänner och min familj att vända mig till och få stöd hos. Det är guld värt och något av det finaste jag kan få och som jag har.
Det här senaste året har vid vissa tillfällen varit väldigt tufft för mig. Mitt humör har gått upp och ner i perioder och jag har kämpat genom stormar inom mig som uppstått av den här förvirrande och dels smärtsamma upplevelsen - att ha en killes sinne men att på samma gång vara född i en kvinnokropp. Det har varit -och är fortfarande ibland känslomässigt tärande.
Jag har tyckt att jag har varit äcklig och ful och jag har försökt förneka min könsidentitet. Jag har tyckt att jag är ett freak som aldrig skulle kunna bli älskat av någon. Jag trodde inte att jag skulle förtjäna att hitta en livs kärlek eller att bilda familj. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna bli sedd som en "riktig kille" av någon annan. Jag trodde att vad jag än skulle göra så skulle folk innerst inne tycka att jag egentligen bara var en tjej.
Men det jag har lärt mig är raka motsatsen. Jag förtjänar kärlek och närhet som vilken annan människa som helst, oberoende på vilken slags sexualitet eller könsidentitet jag har. Framför allt respekterar och älskar jag nu mig själv, äntligen för fösta gången i mitt liv på riktigt. Jag vill fortsätta kämpa för rätten att vara den jag är, och för att det ska vara helt okej. Jag och andra transpersoner ska få samma plats i denna värld precis som icke-transpersoner redan har. Jag ska bygga upp ett liv som jag kan känna mig fri i och kan vara lycklig av, på mina villkor. Det här är bara början av min långa resa till att bli den jag verkligen är. I många år framöver kommer jag fira att jag är just den jag är, en egen unik person. En kille med mycket hopp och drömmar om framtiden.
Och det känns så fint så att det inte går att beskriva i ord!
Lite fler foton från födelsedagen! Morgonfirandet och presenterna! Fick en fin tröja och naturgodis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar