Nytt pass och ID!

Jaaa, nu har jag hämtat ut mitt nya pass och ID! Egentligen bytte jag namn i November, men jag har bara inte fått det gjort för ens nu!

Jag använde det idag efter student-mösspåtagningen för första gången då jag och några i klassen gick och firade med lite bertzz. :) Det betydde mer för mig än vad jag trodde att det skulle göra, det är jätteskönt att ha det med rätt namn och en bild som ser ut som mig! Wooo! Om två år blir det nya igen med ändrad könstillhörighet och nya 4 sista siffror, det kommer bli ännu mera spännande! :)


OBS: På ID-kortet står det K/F (kvinna/female)! Detta beror på att de nya ID-korten man skaffar genom polisen ska gå att resa med inom vissa EU-länder, istället för att man ska behöva ha med sig pass. Lite surt om man bara vill gå ut/köpa cigg eller alkoholdryck, och så måste ens juridiska kön avslöjas. Men om du skaffar ett ID-kort genom en bank så slipper du det har jag för mig.

Jag har fyllt 1 år!!!

På morgonen idag, den 26:e april, har jag blivit firad av min familj. Vi har firat mitt första år som utkommen kille, mitt första år som mig! 

Dem väckte mig med en tårta med ett ljus i, blommor, ett jättevackert födelsedagskort och champagne. Hallen till köket var pyntat med girlanger, banderoller och ballonger. I köket fick jag även en supergod frukost, och idag när jag kom hem efter skolan så fick jag även några fina presenter! Jag blev så överraskad och rörd. Glädjetårar i massor!

För exakt ett år sen stod jag inför min klass med ett hårt bultande hjärta i bröstet. Jag berättade för dem att jag var en kille, att jag ville bli kallad "han" och att jag hette Robin. Det här blev ett av de största och första stegen för mig att ta för att komma ut utanför min familj. Jag var så himla nervös och rädd för vad som skulle kunna hända, för vad alla skulle tänka om mig och för hur de skulle reagera.

Skulle någon bli stött eller besviken, skulle jag bli bemött med respektlöshet? Nej. Allt jag tog emot var kärlek, kramar, peppningar och stöd. Jag blev så himla rörd, glad och lättad och det var svårt att hålla tårarna som tryckte bakom ögonen inne.
Jag har fått samma respons av hela familjen och hela min släkt. Jag känner mig så trygg och så tacksam. Trots att jag har fått sämre respons från annat håll, och även ifall någon skulle vara grym mot mig p.g.a min könsidentitet eller min historia så vet jag att jag har alla mina vänner och min familj att vända mig till och få stöd hos. Det är guld värt och något av det finaste jag kan få och som jag har.

Det här senaste året har vid vissa tillfällen varit väldigt tufft för mig. Mitt humör har gått upp och ner i perioder och jag har kämpat genom stormar inom mig som uppstått av den här förvirrande och dels smärtsamma upplevelsen - att ha en killes sinne men att på samma gång vara född i en kvinnokropp. Det har varit -och är fortfarande ibland känslomässigt tärande.
Jag har tyckt att jag har varit äcklig och ful och jag har försökt förneka min könsidentitet. Jag har tyckt att jag är ett freak som aldrig skulle kunna bli älskat av någon. Jag trodde inte att jag skulle förtjäna att hitta en livs kärlek eller att bilda familj. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna bli sedd som en "riktig kille" av någon annan. Jag trodde att vad jag än skulle göra så skulle folk innerst inne tycka att jag egentligen bara var en tjej.

Men det jag har lärt mig är raka motsatsen.  Jag förtjänar kärlek och närhet som vilken annan människa som helst, oberoende på vilken slags sexualitet eller könsidentitet jag har. Framför allt respekterar och älskar jag nu mig själv, äntligen för fösta gången i mitt liv på riktigt. Jag vill fortsätta kämpa för rätten att vara den jag är, och för att det ska vara helt okej. Jag och andra transpersoner ska få samma plats i denna värld precis som icke-transpersoner redan har. Jag ska bygga upp ett liv som jag kan känna mig fri i och kan vara lycklig av, på mina villkor. Det här är bara början av min långa resa till att bli den jag verkligen är. I många år framöver kommer jag fira att jag är just den jag är, en egen unik person. En kille med mycket hopp och drömmar om framtiden.

Och det känns så fint så att det inte går att beskriva i ord!

Lite fler foton från födelsedagen! Morgonfirandet och presenterna! Fick en fin tröja och naturgodis!

Utredningsmöte 2: Andra mötet med läkaren

Nu har jag äntligen fått mitt andra möte inom utredningen. Jag har känt mig stressad efter att det ställdes in innan, men jag tror inte att det spelar så stor roll tidsmässigt för min utredning i slutändan ändå. Åter igen så ställde jag till det och kom nästan sent. Jag har verkligen svårt att hitta där!! Men det går nog bättre nästa gång. Nu till saken!

På andra mötet så plockade vi upp det vi talade om sist angående journaler från min psykiater på UMO vid Odenplan. Hon läste igenom dem och vi pratade lite om innehållet, hur min fysiska och psykiska hälsa var förut och hur den är nu. Jag hade tidigare fått ett uppskattningshäfte om hur jag funkar i vardagen att fylla i tills idag, så vi gick även igenom det, och tydligen så stack det ut att jag möjligen har koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet.
Just det här mötet blev väldigt intensivt och personligt så jag kan bara berätta omfattande om vad som hände.

Vi pratade om mina tidigare kontakter med läkare, psykologer och kuratorer och varför jag har gått dit. Min historia ser ut så här att jag har haft konstant kontakt med kuratorer, psykologer och psykiatrer sedan jag var 13-14 år. Det beror på olika saker. Jag har bland annat sökt hjälp för stressproblem, oförklarlig panik/rädsla, nedstämdhet och ätstörningar. Så ni kan förstå att det blev väldigt mycket att prata om. Jag fick även skriva under på fler papper till tidigare mottagningar så att min läkare kunde ha tillgång till mina journaler från dem.

Egentligen hade hon räknat med att jag inte skulle behöva ett till möte med henne. Hon skulle skicka mig vidare till nästa del i utredningen till någon annan inom ett annat område, men eftersom vi mest pratade om saker utanför min könsidentitet så behövde vi boka in ett till möte ändå. Vissa problem som jag haft tidigare har jag på senare tid insett att de har varit kopplade till min könsidentitet, men vi hann inte gå in på just den delen så mycket.

Jag blev besviken för att jag inte fick komma vidare till nästa del direkt och nästa person, men såklart så behöver vi mer tid till att prata om min identitet så att hon kan få en klar bild om hur det ligger till. Det var väldigt viktigt att ta upp den här delen av mitt liv också såklart. Hon berömde mig också för att jag vågade vara så öppen och berätta. Tycker verkligen om henne! Nästa möte blir den 30:e Maj.

Hon frågade mig även om jag ville delta i en studie där man röntgar hjärnan för att försöka hitta biologiska orsaker till transsexualism. Jag vet inte så mycket om själva studien ännu, men jag har sagt att jag är intresserad och så får jag mer info på efterhand då studien blir mer aktuell.

(Förutom mötet så började en ung kvinna prata med mig på pendeln! Hon ville bjuda på en cigg men jag har ju slutat röka sedan 8 månader, men jag fattade att det var en ice-breaker för att kunna snacka med mig! Hade dessutom spanat in henne innan. ;) Vi småpratade om jobb och studier och sen om vart vi var på väg. Hon sa att jag såg speciell ut och därför ville hon prata med mig.
Jag nämnde att jag skulle till Huddinge Sjukhus, men jag sa inte varför och hon ville inte fråga. 

När vi satt på pendeln insåg jag att vi skulle spendera de kommande 20 minuterna tillsammans så jag tryckte ur mig anledningen till varför jag skulle till Huddinge, att jag gick en utredning för transsexualism för att jag bland annat ville få en hormonbehandling.

Hon förstod till min förvåning vad jag pratade om. Hon berättade sedan att hennes vän är ihop med en transkille, som jag till och med vet vem det är. Hon hade också kommit överens med henom att transkillar var de bästa männen. Samtalet blev plötsligt mer intressant! Vi pratade om "flat-världen" och "trans-världen" och det var väldigt trevlig. Hon hade schysst koll alltså och det gladde mig, blev på gott humör kan man säga. Lite blickar fick vi från andra resenärer haha. Hoppas att vi stöter på varandra igen!)

Det var allt om min dag hörrni, jag hoppas ni har en fin en!

Transläger för dig under 20 år!

Hej! Jag måste bara sprida att det anordnas ett trans-läger för transungdomar under 20 år i sommar! Informationen lyder:

Du som är under 20 år och definierar dig själv som trans på något sätt har nu möjlighet att anmäla dig till ett transläger! 

Lägret anordnas av RFSL Roslagen och RFSL Ungdoms aktivistgrupp Roslagen i samarbete med Norrtälje kommun! Lägret kommer att vara mellan 17:e till 19:e juni. Vi kommer att hålla till i Narven som ligger en bit utanför Norrtälje. Lägret är kostnadsfritt, men du behöver vara medlem i RFSL Roslagen eller RFSL Ungdom Öst (du kan bli medlem på plats, medlemskap kostar 100 kr). Alla deltagare kommer att få kostandsfri mat. 

Vi kommer att ha planerade aktiviteter, men det kommer också att finnas tid till att själv göra saker eller att bara umgås med andra transungdomar. På lägret kommer det att finnas ett antal vuxna ledare som har erfarenhet av att arbeta med ungdomar och transfrågor.
Ni som anmäler intresse kommer att få mer information längre fram. 

Intresseanmälan är inte bindande, utan är för att kunna se hur många som är intresserade. Bindande anmälan kommer att ske senare.

Sista datum för intresseanmälan är 14 maj. 

Om ni har frågor kan ni skicka mail till roslagen@rfslungdom.se

Jag kommer definitivt vara med på det här lägret i sommar ifall tillräckligt många ansöker! Kom med du också och/eller sprid infon vidare till någon/några transperson(er) som du känner, men tänk på att eventet är publikt!

• Här är länken till den officiella facebook-sidan: https://www.facebook.com/events/498638946870353/?fref=ts
• Här är länken till själva ansökningssidan: https://docs.google.com/spreadsheet/viewform?formkey=dFEwb3dxNU9uM19XZkhzNDdzNkRuZWc6MQ

Cerazette -Tar kanske bort mensen

Jag har haft en stark önskan av att bli av med mensen ett långt tag nu. Jag fick dock inte reda på att det fanns p-piller utan östrogen (kallas minipiller) som kan ställa in mensen helt så länge man vill utan att behöva skada befruktningsförmågan, förrns nyligen. Jag fick aldrig en kallelse till den omtalade trans-vänliga gynekologen på Söder i Stockholm som jag innan trodde att jag skulle få. Min läkare på utredningen hade skickade en remiss dit och där skulle jag egentligen ha fått hjälp från början. Får snacka med henne om det nästa möte.


Så jag tog eget initiativ och gick nyligen till Stockholm Skolors Ungdomsmottagning vid Odenplan istället som har HBT-kompetens, och jag fick Cerazette utskrivet efter att ha beskrivit mitt behov till min barnmorska som är supertrevlig, och redan vet om min "trans-historia". Så det var inga problem!

Du som fyllt 23 vänder dig istället till 23plus, inte Undgomsmottagningen. Om du behöver preventivmedelsrådgivning vänder du dig till en barnmorskemottagning eller mödravårdscentral. Sök på vårdguiden för att hitta närmaste barnmorskemottagning eller mödravårdscentral.
Det finns även en lista över HBT-certifierade verksamheter på RFSLs hemsida <---

Jag började ta Cerazette i lördags, 2 dagar sen, då min mens började (bäst att ta dem då så att det inte stör menscykeln och blir jobbigt).

Nu är det inte så att Cerazette funkar bra för alla, men jag tänker testa i 3 månader för att se om de biter på mig på det sättet jag hoppas. Jag har fått biverkningar tydligen, jag trodde först att jag höll på att bli sjuk. Samma eftermiddag som jag tog det första pillret så började jag känna mig illamående, slö och så fick jag huvudvärk och kände mig ganska sorgsen/nedstämd. Jag fattade verkligen inte varför först, och kände även så dag två, och lite idag.

Så jag kollade bipacksedeln nu idag när jag kom hem och till min lättnad var det bara lite biverkningar, men jag tror de blir mindre efter varje dag. Min kropp är kanske bara ovan, jag hoppas att det går bort helt, och ganska snart. Jag skriver mer senare om hur det går! 

Länk till bipacksedeln som finns online för den som är intresserad: http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19971212000066

Bilden kommer från ett av Isabelles blogginägg om Cerazette: http://werun.se/isabelles/2010/03/23/cerazette/

Det finns även flera olika intressanta kommentarer i det blogginlägget av olika personers erfarenheter av Cerazette! Gå till en gynekolog/barnmorska ifall du är nyfiken eller orolig och prata med henom om det.