Att leva stealth innebär att man inte berättar att man är en trans-person då man passerar/"ser ut" som det könet man identifierar sig som (enligt normen).
När jag först insåg att jag ville gå på hormonbehandling med testosteron så lärde jag mig att man ofta lever stealth då man passerar. Det kan bero på att man inte kan vara öppen med sitt förflutna/sin trans-status beroende på vart man bor, ens familj och vänner, eller för att man inte vill att folk ska veta, man vill kanske kunna smälta in och få vara en vanlig tjej/kille som alla andra cis-personer. Som den man egentligen skulle ha blivit från början. Så jag tänkte inte så mycket mer på det, mest bara "jaha, nämen jag berättar nog bara för nära vänner då och mina partners och sen kan jag vara som en "vanlig" kille"".
Men jag är ju inte som vilken cis-kille som helst. Jag har haft en sjukt annorlunda uppväxt, som tjej. Jag har växt upp med helt annorlunda förväntningar på mig, jag har anpassat mig till andra normer. Jag rör mig, pratar och har klätt mig annorlunda.
Hela mitt liv har jag föreställt mig att jag ska bli gravid och föda barn, jag har fått mens, har upplevt att få bröst och jag har ingen aning om hur det känns att ha ett kuk-stånd. Jag har fått dockor i present sen jag var en liten bebis, och flera andra ansedda tjej-saker, så vidare och vidare. Nu är det inte så att det är exakt så som jag ville ha det egentligen, att först behöva växa upp som flicka, men poängen är att jag skulle vara en HELT annorlunda person idag ifall jag var cis. HELT.
Jag respekterar andras val och vilja att vara stealth. Men just jag vill inte behöva ljuga om min uppväxt, mörklägga och editera, utan för mig är det viktigt att kunna dela med mig av mitt liv så som det var. Det är inte så att jag planerar på att öppna upp mig till alla som jag möter, liksom "Hej jag är en kille, men tekniskt sett föddes jag i en biologisk kvinnokropp!". Men det kommer säkert komma på tal då och då med personer som jag lärt känna okej mycket och som jag litar på. Och det verkar skönt, just nu i alla fall.
Jag vill inte behöva kunna stå upp och kissa, jag vill inte behöva låtsas ha en snopp när jag inte ens har en eller kanske inte vill ha en. Jag vill att det ska vara okej att vara precis som jag är. Om jag t.ex. skaffar en penisprotes så ska det bara vara för min skull och min komfort, inte någon annans.
Jag förstår att det är skönt för vissa att äntligen få bli och se ut som den man egentligen är, och kanske få smälta in som det. Men jag vill inte smälta in. Min största dröm är inte att få kunna vara vanlig. Jag är en stolt trans-person och vill finnas till hands för andra som söker stöd i sin trans-identitet. Jag vill att samhällets normer kring kön ska förändras. Jag vill också kämpa för det.
Jag vill vara öppen.
Kör på bara! : )
SvaraRaderaJaaaaaaa! :D
Radera