I början ville jag inte ta hormoner eller operera bort brösten. Det var något stort och läskigt som jag helst inte ville tänka på. Jag visste inte vad jag kände i förhållande till min kropp för att det kändes tabu för mig att ifrågasätta efter att tidigare ha försökt kväva såna tankar och känslor då jag var i ett förhållande med en lesbisk person. Det var dumt gjort men jag ville inte ta hennes flickvän ifrån henne, jag ville inte bli en kille och förstöra allt. Så jag tänkte att jag skulle vara mer okej ifall jag åtminstone behöll min kropp som den var, kanske skulle det funka då. Därför blev det svårt att förstå vad jag egentligen kände senare.
Men det funkade helt enkelt inte för oss och förhållandet tog slut. Jag blev livrädd för att gå längre än att ändra namn och pronomen. Jag ville inte vara transsexuell, jag kände mig bara som ett freak som inte kunde bli älskat. Hur skulle någon kunna gilla "en sån som mig"?
Jag blev desperat efter bekräftelse på att vara normal, attraktiv och älskvärd så jag bad mina tjejvänner att sminka mig och klä ut mig i deras tajta korta kläder och sen gick vi på krogen och på klubb. Jag kunde nästan få vilken kille som helst, de ville ta i mig, kyssa mig och ha med mig hem. Jag hade aldrig upplevt det innan och blev helt övertygad om att jag ALDRIG skulle korrigera kroppen så att jag då och då kunde gå ut så och få ragg. Jag skulle använda min kropp för dölja att jag egentligen var kille.
Men hur attraktiva killarna än var så kunde jag inte sluta tänka på hur det skulle kännas att få se ut som dem. Jag gick med på att bli objektifierad för jag trodde att det bara var så jag skulle få känna mig uppskattad och levande. Men sen, efter den senaste natten jag gick ut så, så lämnade jag en lapp till mig själv:
"Gå aldrig ut såhär igen, du mår egentligen skit av det och det vet du. Du blir sedd och behandlad på helt fel sätt. Du förtjänar någon som tänder på den du egentligen är och någon som stöttar dig som kille."
Jag kommer INTE göra det igen! Trots att man vet bättre så kan man göra väldigt dumma saker, men det är också en del av processen av att hitta sig själv. Efter att till slut ha accepterat att jag var transsexuell så insåg jag också att jag faktiskt ville ta hormoner. Jag vill också genomgå en mastektomi men jag behöver fortfarande tid till att låta det sjunka in helt, och jag tror att behovet kommer bli större och starkare när jag genomgår en hormonbehandling och börjar se mer ut som "en kille".
Jag bestämde mig för att gå på utredning efter att jag fick reda på att en tjej som jag passerade för tyckte jag var söt. Det kändes så rätt att få höra att jag var en söt kille, miljoner gånger bättre än att få höra att jag var en het brud av massa killar som trodde att jag var en tjej. Jag hittade sanningen av vad jag egentligen ville och saker och ting klarnade för mig.
Det finns flera personer som kommer vilja ha dig precis som du är. Nöj dig aldrig med något mindre! Ta hand om er och jag hoppas ni har en lycklig resa!
"Jag får vara den jag är när jag inte blev som jag skulle" - Noah Widqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar