När man kommer ut med ett nytt pronomen och ett nytt namn så finns det en period då man måste stå ut med att folk säger fel hela tiden, och det kan vara väldigt jobbigt för många.
Jag vet inte hur många gånger folk har sagt fel men i början var det verkligen ofta. De sa mitt gamla namn före mitt nya och "hon" innan "han". Ibland märkte de inte ens att de sa fel så jag fick rätta dem hela tiden, och det kändes jobbigt! För det första på grund av att jag kände mig tjatig och för det andra för att jag var orolig över att de egentligen såg mig som tjej. Men så var det såklart inte. Ingen tyckte att jag var tjatig och det hade inget att göra med hur de såg på mig, det var bara reflexer och ovana.
Det mesta beror på hur ofta personerna i fråga får öva sig på ditt namn, pronomen och andra benämningar som har med din identitet att göra. Personer som du inte pratar med eller träffar så ofta kan ha det lite svårare med att vänja och anpassa sig.
Nu har det redan gått 10 månader och det är stor skillnad! Jag skulle tippa på att efter de 4 första månaderna så började folk generellt sett vänja sig vid mitt nya namn och det var sällan som mitt gamla namn dök upp. Pronomen började inte sitta lika bra för ens 6 månader. Ord som bror, son, och kille funkar fortfarande inte hela tiden. Många råkar benämna mig som min förälders dotter och mina systrars syster, även ibland som tjej. Åter igen så behöver det inte ha något att göra med hur de ser på en.
Syrrorna lärde sig snabbast och de flesta av mina närmsta vänner. Mamma var också snabb men säger fortfarande fel ibland med långa mellanrum. I början var jag väldigt känslig när hon sa fel. Om hon hade bråttom med något eller var stressad så brukade hon ropa fel namn och sa det om och om igen när jag inte svarade på det. Då kunde jag slänga igen dörrar bakom mig och bli skitsur eller börja gråta för att jag blev så sårad, även om jag visste att det namnet kom på reflex. Likadant med närmre vänner som ofta sa fel. Jag blir ibland fortfarande arg om de som känner mig bra säger "hon" inför andra trots att det gått så lång tid.
Jag skulle ge allt som allt ett år med tålamod för det kan ta så lång tid för folk att vänja sig helt även om man inte fattar hur de kan vara så tröga. De flesta vet inte ens vad en transperson egentligen är för ens du berättar det för dem. Mitt råd är att vara tålmodig och att inte ta det för personligt så att det blir lättare för dig.
Åter igen, LYCKA TILL och var stark!
