Nu har jag vart på mitt första uppföljningsmöte sen jag fick diagnos och blev klar med min könsidentitetsutredning. Uppföljningsmötena är till för att ens kurator eller psykolog från utredningsteamet ska kunna ha koll på en efter att man fått diagnos och godkännande till hormonbehandlig och operation.
Denna tid kallas Real life test. Man ska under denna period leva ut sin könsidentitet öppet socialt (komma ut) om man inte redan gjort det och påbörja ens fysiska transition. Ungefär ett år efter man fått diagnos så får man möjlighet att ändra sitt juridiska kön till det rätta samt få ändrat personnummer, och så får man möjlighet till nedre operationer. Psykologen/kuratorns del i det hela är att följa en under denna resa och se till hur det går och skapa underlag så att man kan fastställa att personen senare är redo för att gå igenom den juridiska processen samt gå igenom nedre operationer.
Mötet var inte långt, min psykolog frågade mig hur jag mått på senaste tiden sen jag fick min diagnos och vad jag hunnit göra inom min transition sen dess. Han hade en pappersmall där han skulle anteckna vad jag har för önskningar och mål till framtiden, både transitionsmässigt och i övrigt. Vi pratade om mitt juridiska kön, framtida operationer och andra saker som det jag vill plugga senare och vad jag vill jobba med. Vi fyllde i alla fälten på mallen som sedan ska bevaras som underlag till fortsatt uppföljning.
Han frågade mig hur ofta jag kände att jag behövde dessa möten och ifall jag behövde stöd från annat håll, t.ex en kurator som kan träffa mig oftare. Jag sa att jag har uppföljningsmöten så ofta de behöver för att "hålla koll" på mig men att jag inte behöver nåt stöd från deras sida. Sedan avrundade vi mötet och det var allt för den gången.
Min psykolog ska tyvärr sluta och jobba med något helt annat, men jag får möjlighet att träffa min kurator som jag också tycker väldigt mycket om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar