4 dagar efter äggplockning: Läkning och komplikationer - Gynakuten

Nu har det gått 4 dagar sen jag gjorde äggplocknings-operationen. Sen dess har jag vart väldigt trött, haft ont, mått illa och vart väldigt svullen. Jag skriver om var dag efter operationen separat. ->Här<- kan du läsa om hur jag mådde under själva operationsdagen. 

1 dag post op: Jag hade väldigt ont i äggstockarna och hela magen svullnade upp. Det kändes tungt att gå och jag blev lätt andfådd. Men jag kunde gå, även om det var sakta, så gick jag mycket den dagen. Om jag hostade eller skrattade så var det verkligen inte skönt. Jag fick lite svårt att äta för att jag var så svullen och fick magknip när jag väl åt. Jag kunde absolut inte sova på sidan eller magen, utan fick försöka sova på rygg. Jag vaknade flera gånger av att jag fick ont av att vrida mig i sängen. 

2 dagar post op: Inte lika svullen och öm. Men så fort jag började röra på mig och satt upp så kom det tillbaka. Det gjorde ont i äggstockarna och kändes som att de töjdes ut. Jag blev ännu lättare andfådd och började andas tyngre av att bara sätta och ställa mig upp och gå några trappsteg. Min mage blev nästan helt låst, jag mådde väldigt illa och blev förstoppad. Nu fick jag värre magknip om jag åt och det kändes aldrig som att maten försvann ut magen, att det inte smältes ned.

3 dagar post op: Nu hade det blivit ännu värre. Äggstockarna kändes ännu mera tänjda och jag fick mer ont. Det kändes nästan som om det skulle spricka inuti. Magen såg bara större ut. Mina andetag kändes väldigt tunga, även när jag låg ner och inte gjorde någonting. Jag kände mig trött och yr, speciellt eftersom jag knappt fått i mig nån mat. Fortfarande förstoppad. Jag kunde få i mig lite mat på morgonen men det gjorde att det kändes jobbigt i magsäcken resten av dagen. Nu kändes det mer allvarligt. Jag ringde till en barnmorska på reproduktionsmedicin som de sa att jag skulle göra om jag blev väldigt svullen.

Barnmorskan som svarade sa att det verkade som att jag kanske blivit överstimulerad av hormonerna och att jag kanske har för mycket vätska i äggstockarna. Jag förstod inte riktigt vad hon pratade om. Jag hade inte alls blivit informerad om de riskerna av mina läkare och min barnmorska. Hon sa att jag borde åka in på gynakuten och kolla ifall jag behövde tappas på vatten med en slang in i äggstockarna så att de inte skadas. Hon sa t.o.m att hon hörde att mina andetag var tunga och att om man är svårt överstimulerad så kan vattensamlingarna sprida sig upp till lungorna och att jag borde kolla upp det.

Mamma skjutsade mig direkt till närmsta gynakut. Jag var väldigt nervös och helt oförberedd på dessa komplikationer. Jag var jätteorolig över vad som hände i min kropp. Jag var besviken på att jag inte hade blivit förberedd på detta. Jag skrev in mig vid kassan på gynakuten och sen fick jag vänta i ett väntrum på en brits i 4,5 timmar innan jag fick hjälp. 4-6 timmar väntetid är vanligt. De utgår även från prioritetsordning på vem som behöver hjälp snabbast.

Jag fick först ta olika blodprover på mina värden. Där var allting bra. Sedan fick jag gå in i ett gyn-underökningsrum. Där tog en barnmorska emot mig. Jag fick klä av mig byxorna och kallingarna och sätta mig på gynstolen. Hon kollade först hur det såg ut i slidgången, och det såg bra ut. Sen tog hon till en ultraljudsstav och kollade på äggstockarna. Hon sa att livmodern brukar dominera bilden men att mina äggstockar gjorde det för att de blivit stora. Hon fick hämta in en till barnmorska för hjälp med att bedöma.

Den andra barnmorskan undersökte mig också med ultraljud och de kom fram till att jag klart hade blivit överstimulerad med hormonsprutorna och att äggblåsorna i äggstockarna hade blivit jättefyllda med vätska. Mina äggstockar var 8 cm stora. Vanligtvis så är varje äggstock ungefär av storleken och formen på en mandel, typ 1,5-2 cm. Man kan antingen bli svagt, måttligt eller svårt överstimulerad. Jag var måttligt överstimulerad, mitt emellan. Om jag skulle ha lite mer vätskesamlingar så skulle de behöva tappa mig på vatten. 

De tyckte att det var jättedumt att jag inte fått information om att det kan bli jobbigt efter operationen, att man kan bli överstimulerad och att man borde vara vaksam på symptom och ringa och kolla med reproduktionsmedicins barnmorskor om man är orolig. Jag fick ju bara höra att jag skulle ringa in om jag kände mig alldeles för svullen, men jag visste inte vad det kunde innebära.

Jag fick också veta att chansen för blodpropp ökar med en sån här hormonstimulering, och även efter operationen. De tyckte det var konstigt att jag inte hade fått blodförtunnande sprutor utskrivet i förebyggande syfte. De sa att det fanns en chans till att en liten blodpropp på kanske 2mm har utvecklats i en av mina lungor och att det kan vara därför jag är så andfådd. De skrev ut blodförtunnande sprutor till mig och nu ska jag ta dem varje kväll tills vi ses nästa gång. Det kommer ta bort blodproppen om den finns där. Vi bokade in ett möte på måndag morgon nästa vecka. Då ska de undersöka mig ifall jag blivit bättre. Jag hoppas det. De sa att det även fanns en liten chans att mina äggstockar kan knyta sig runt sig själva och då får man extrema smärtor och ska ringa ambulans. 

TILLÄGG - VIKTIGT: Jag kom nu ihåg att hon sa att hon får in en patient som mig en gång om året på gynakuten. Så det måste vara ovanligt. Det är absolut mer osannolikt än sannolikt att detta kommer hända dig som vill/kommer göra det här ingreppet. Men det känns i alla fall viktigt för mig att berätta att möjligheten finns och att man ska ta hand om sig själv och vara försiktig om sin kropp. 

Jag åkte omtumlad där ifrån med all denna information. Nu ska jag bara vila, sova så mycket jag kan och röra på mig så lite som möjligt. Jag äter flytande mat och måldtidersättnings-shakes. Jag mår inte bättre idag, men hoppas att det inte blir värre. 

Jag hoppas att detta inte skrämmer upp er, ni som vill/ska frysa ned era äggceller. Det här behöver inte alls hända er, men jag råder er bara att vara försiktiga en hel vecka, eller mer, efter operationen. Undvik så mycket ansträngande rörelser som helst. Och om ni har ont eller känner er spända/svullna i magen så ring på direkten till reproduktionsmedicin och prata med en barnmorska och kolla om det verkar okej. 

Det här är fortfarande något av det viktigaste jag gjort och jag ångrar det inte en enda sekund, trots komplikationerna. Jag skulle t.o.m gjort om det om det behövdes. Nu ska jag gå och lägga mig och ta en tupplur. Vi hörs, kommer med flera uppdateringar. Puss!