Utredningsmöte 6: Andra mötet med kuratorn

Det rör sig framåt nu! Andra mötet avklarat med kuratorn och hon sa att det bara behövdes ett till möte! Snart är jag inne på sista delen i utredningen, psykologens del, och efter det är det dags för diaaagnoooos! Hoohoho!

Idag gick vi över det vi pratade om förra gången och jag lämnade in min 5 sidors livsbeskrivning om mig själv, lol. Men det tyckte hon var bra, att den var så lång alltså. Då har hon ett sjysst underlag! 
Hon läste upp lite av hennes anteckningar av det jag sa när vi senast pratade och kollade ifall allt stämde. Sen ställde hon mig följdfrågor på det vi pratade om innan för att allt skulle bli klart och tydligt och även så att jag skulle få chansen att utveckla mina svar ytterligare. 

Vi pratade inte om något nytt riktigt utan vi sammanställde min uppväxt så gott det gick och pratade kring det ganska så lättsamt. Vi drog över på tiden tio minuter eftersom hon var sen. Jag satt i väntrummet och blev otålig och gick runt i cirklar! Haha!

Nästa gång vi ses så ska hon låta mig läsa igenom hennes sammanställda anteckningar och se till att allt ser bra ut. Den här gången fick jag en ny tid bara två veckor iväg, det var snabbt! 

Nu börjar allt kännas mer som på riktigt! Det börjar bli riktigt spännande! Jag känner mig alldeles ivrig av att komma så pass mycket närmare diagnos, hormoner, operationer och rätt juridiskt kön! Om några månader bara, säkert någonstans kring januari-februari, så tar jag min första testosteronspruta, helt sjukt! Jag känner mig sjukt redo men på samma gång är det lite läskigt nästan! Woo!

                                                                                 Så häär ser väntrummet ut!

Lägg transitionen lite åt sidan

Jag försöker ta vara på livet på nya sätt. Det kanske låter klyschigt men att leva i nuet är en av metoderna. Jag tänker på vad som händer i mitt liv just idag,  just nu. Jag försöker att inte bara längta och längta efter nästa möte inom könsidentitetsutredningen, bara för att jag är så himla ivrig och otålig för att få börja på hormonbehandling och få min mastektomi avklarad.

Jag försöker liksom lägga transitionen åt sidan för det mesta och istället låta mig själv tänka på det när det faktiskt är dags för nästa möte. Kanske bara någon dag eller en timma innan. Jag inser att jag missar så himla mycket genom att bara vänta och längta. Jag missar så mycket av att bara fokusera på hur jag fortfarande ser ut och känns likadan till kroppen precis som alla dagar innan. Jag har svårt att tänka utanför den negativa tankebanan, kanske just för att den är så stark och påfrestande.

Men en dag så kommer jag ändå få min diagnos "Transsexuell" och efter det börjar alla behandlingarna. Det tar en viss tid, absolut, och det kan kännas outhärdligt. Men en dag så kommer det ändå vara över och om kanske fyra år eller så, så har jag kanske blivit den unge mannen som jag just nu bara kan drömma om att vara. 

Det är viktigt att också ta del av livet på andra plan som inte alltid behöver vara relaterat till ens trans-status. Det är bra att lämna plats för annat i livet, som vänner, familj, intressen, upplevelser och upptäckter. 

Jag sysselsätter mig just nu med en kravlös experimentell konstkurs på en folkhögskola, och det hjälper mig verkligen ofta att få bort fokusen från att jag är en transkille i en kvinnokropp som just nu går igenom en otroligt trög process inom vården och hos staten. Jag har underbara kurskamrater som accepterar och respekterar mig som kille, så jag slipper liksom att ens tänka på att jag är trans. För jag är ju bara jag, Robin, en till egen person.

Så lägg transitionen lite åt sidan ibland ifall du märker att det nästan är allt som du tänker på under dagarna och fyll livet eller huvudet med något annat som kan hålla dig igång och motverkar dig från att fastna eller kanske bli nedstämd. För visst är vi ändå mer än endast personer med motsatt könsidentitet till våran kropps biologiska kön!

Det finns så mycket mer till livet att lägga märke till, uppleva och ta del av, så missa inte det! :)

Utredningsmöte 5: Första mötet med kuratorn

Nu bär utredninge av igen! Efter en lång paus över sommaren så har nästa del tagit fart, kuratordelen! Kuratorn har i uppgift att utreda ens sociala del av livet, hen är även kallad "socionom". Get it? Min kurator var trevlig och lugn, men kunde på samma gång hålla fart i samtalet.

Hon frågade mig om hur jag bor just nu, med familj eller inte, hur min relation är till dem, sen om vad jag sysslar med nu för tiden, vart jag gått i skolan, hur skolan var för mig, ifall jag har en parner, ifall om jag har vänner, vad jag gör på fritiden och så vidare. Vi pratade om min uppväxt, mina upplevelser, tankar och känslor.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord som hört till mitt sociala liv ända sedan jag var ett litet barn tills nu. Så kort sagt pratade vi om mycket! Och det gick jättebra. Allting behövde inte vara transrelaterat men så klart blev det också så, eftersom jag faktiskt är en transperson med "transerfarenheter". Jag kände mig trygg i att berätta om mitt liv för henne och hon hjäpte mig att hålla mina historier på spåret, allt gick så smidigt som möjligt.

Efter att vi pratat i vad som kändes som en evighet men faktiskt bara var en timma, så gav hon mig en "hemläxa" tills nästa gång. Jag ska utifrån vissa frågor på ett papper göra en "levnadsbeskrivning" om mig själv som person. Det är många breda frågor om hur mitt liv och min vardag ser ut. Hon sa att jag kunde skriva så utförliga svar som jag kunde. Och det lär inte bli ett problem för mig! Det ska faktiskt bli kul!

Vi bokade ett till möte i slutet av September!

Kontakta mig!

På min e-post kan ni kontakta mig när som helst! Jag läser mailen dagligen. Om ni har några frågor kring trans-relaterade saker så ska jag göra mitt bästa för att besvara dem. Men i första hand är ju Google också eran vän.

Ni kanske känner för att kontakta mig ifall ni fastnat eller har det svårt och söker råd eller stöd. Jag tycker att det är jättetrevligt när jag får personliga meddelanden från er läsare. Fler och fler skriver till mig nu för tiden. Många har frågor om vården, om att komma ut, om hur man ska orka stå ut i sin nuvarande kropp, med mera. Jag får ta del av människors livshistorier och får chansen att hjälpa till. Vissa vill berömma mitt skrivande och uttrycka sin uppskattning och önska mig lycka till i fortsättningen. Jag värderar detta väldigt högt.

Vad det än är som ni har på hjärtat, så tvivla inte. Skicka iväg ett mail! Jag skriver inte den här bloggen för mig själv, bara så att jag ska ha något att se tillbaks på eller minnas. Jag skriver det här för er. Ni som är i samma situation eller är nyfikna/intresserade. 

Jag önskar att kunna uttrycka min historia på samma gång som jag hoppas kunna utbilda, underhålla, inspirera, och stötta andra i samma situation eller de som är närstående till en transperson.