Det finns inget exakt datum då jag kom ut som kille första gången. Det är som att allt sakta har trappats upp, och jag har pratat med mina systrar och min mamma om mina känslor enda sedan 2009 då mina funderingar över att kanske vara kille började. Till slut den 10:e januari 2012 så föll allt på plats och drygt 4 månader senare vågade jag komma ut och leva som kille.
Jag kom ut inför klassen den 26:e april, jag hade fått de 5 sista minuterna på en lektion.
Läraren kallade på mig mig upp till tavlan inför klassen, och i tystnad skrev jag mitt nya namn, alla böjningar på manligt pronomen och ritade ett kill-tecken bredvid. Sedan berättade jag om vad som stod på tavlan, hur jag identifierade mig, vad jag ville bli kallad och inte bli kallad (t.ex tjej eller "hon").
Alla har nog tagit det bra, jag har inte blivit retad men har fått dumma frågor ibland. C'est la vie! Jag fick faktiskt applåder, beröm och kramar!
Samma sak gjorde jag inför mina lärare under ett av deras möten, sedan skrev jag om det på Facebook och min mamma berättade för mina släktingar åt mig.
Mitt liv har förändrats sedan dess. Jag kan andas lättare och har inte längre en klump i bröstet som kvävt min självkänsla de senaste åren. Det känns som att jag brutit igenom en tjock barriär och inte längre är rädd för vad folk tror om mig, för jag vet äntligen vem jag är. Jag förstår att mycket rädsla, ilska och sorg jag känt beror på att jag har varit född som fel biologiskt kön. Jag förstår varför jag har tyckt att jag är så äcklig och konstig och varför jag har hatat mig själv. Jag tar inte ut smärta på mig själv längre utan försöker lösa det på annat sätt i stället nu när jag vet var det mesta kommer ifrån.
Folk runt omkring mig ser den unge mannen inom mig, och bemöter mig som honom och de flesta har vant sig vid mitt nya namn och pronomen, vilket glädjer mig. Jag har mina stunder av ångest men mår i allmänhet mycket bättre. Jag uppskattar det som har gjort mig till den jag är idag och jag tänker bli en så fin kille som möjligt, och jag tror all den kunskap och erfarenhet som jag fått under min uppväxt som tjej kommer hjälpa mig med det då jag fått mer annorlunda vyer av världen än vad de flesta killar har fått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar